Kultur skapad av vem

Om vi tillåter oss att göra ett icke vetenskapligt räkneexempel. Jag har träffat cirka 20 konstnärer/kulturarbetare med utländsk bakgrund som kommit till Sverige efter 2007. I Norrköping bor det cirka 130 000 personer. Dividerar vi dessa tal får vi fram att 0,0154 procent av Norrköpings befolkning är utlandsfödda konstnärer/kulturarbetare som kommit till Sverige efter 2007. Antar vi att denna siffra står i relation till rikets befolkning ska det finnas 1384 konstnärer/kulturarbetare som kommit till Sverige sedan 2007. Hur stor är den verkliga siffran? Här finns ingen statistik att luta sig mot. Hur många kan tänkas ha kommit innan? Hur stort är mörkertalet? 
Kulturrådet skriver att deras är mål att ge det offentliga finansierade kulturlivet förutsättningar att spegla samhällets etniska och kulturella mångfald i produktion, organisation och publik. Att öka den etniska och kulturella mångfalden inom kultursektorn är också en demokratifråga. Så de utlandsfödda kulturskaparna jag nämnt ovan är efterfrågade av Kulturrådet men hur bjuds de in av kulturscenen?

Som jag skrivit tidigare uttalar sig Kulturutskottet i sitt betänkande (2011/12:KrU6) Kulturskaparnas villkor och kultur i det offentliga rummet. Regeringens politik på konstnärsområdet syftar till att professionella kulturskapare ska kunna leva på sin konstnärliga och kulturella yrkesverksamhet, en uppfattning som kulturutskottet delar.

Svenska konstnärer har de senaste åren fått det svårare att livnära sig på sitt konstnärskap enligt dem själva, (Sofia Lindström, När friheten sätts på prov). Hur ska vi då kunna nå fram till Kulturådets mål?
Vi måste lyfta framfrågan och jobba med den aktivt.
Det måste finns öronmärkta pengar till mångfaldsprojekt.
Belysa all form av exkludering.
Skapa icke hierarkiska mötesplatser.
Föra tankar närmare handling
Samverkan mellan kultursektor och etableringsansvariga.
Kulturen måste aktualiseras och bli synlig för andra samhälls områden.
Om vi även ska nå regeringens syfte med politiken på konstnärsområdet måste man från politiskt håll öppna upp för att mer ekonomiska medel ska kunna nå konstmarknaden. Även detta borde vara ett steg i att nå en större mångfald inom kultursektorn.